Egenkontroll inom miljöfarliga verksamheter

Alla miljöfarliga verksamheter ska ha ett egenkontrollprogram där rutiner över bland annat hur kemiska produkter och avfall hanteras. 

Egenkontrollprogram

Om en verksamhet kan befaras påverka miljön eller medföra olägenheter för människors hälsa ska man enligt miljöbalken fortlöpande planera och kontrollera verksamheten för att motverka eller förebygga sådana effekter. Detta görs med hjälp av ett så kallat egenkontrollprogram.

Egenkontrollen ska anpassas efter din verksamhet. Om din verksamhet kan innebära stora risker för människors hälsa eller miljön måste du ha en mer omfattande egenkontroll än om din verksamhet innebär liten risk. Bedöm riskerna med din verksamhet och se över vilka rutiner du behöver ha för att minska dessa.

Egenkontrollprogrammet skickas inte in till kommunen annat än om inspektörerna vid tillsyn efterfrågar det.

Vad innehåller ett egenkontrollprogram?

I egenkontrollprogrammet ska rutiner finnas nedtecknade för de moment inom verksamheten som kan ha en miljö- och/eller hälsopåverkan. Rutinerna kan vara enkla och kort sammanfattade, men de ska vara tydliga och samtliga i personalen som berörs av dem ska känna till dem.

Utöver rutiner kring vad som gäller i verksamheten ska vissa uppgifter journalföras. Exempel på sådana mallar finns i högerspalten under dokument.

Egenkontrollprogram kan se mycket olika ut för olika typer av verksamheter. Några rutiner som dock bör inkluderas är:

  • en beskrivning av verksamheten; vilka tjänster utför verksamheten som kan innebära risk för människors hälsa eller miljön.
  • hur ansvaret är fördelat inom verksamheten; till exempel vem har huvudansvaret för verksamheten och vem är ansvarig om denna person är frånvarande, vem är ansvarig för inköp av kemikalier och påfyllning av absorptionsmedel, vem är ansvarig för att rutiner är uppdaterade med mera.
  • hur man arbetar med att identifiera och bedöma de risker verksamheten kan ha på människors hälsa och miljön.
  • hur företaget arbetar med att kontrollera att utrustning och liknande för drift och kontroll hålls i gott skick.
  • hur man arbetar med kemiska produkter; kemikalieförteckning och förvaring av dessa.
  • avfallshantering; vilka avfall uppkommer, hur hanteras detta och hur journalförs farligt avfall.
  • rutiner för dokumentation av oförutsedda händelser inom verksamheten och hur man hanterar dessa situationer. Exempelvis vid överskridande av utsläppsvärden, reningsutrustning ur funktion, spill eller läckage av olja eller annan kemikalie, brand.

Som stöd i utvecklandet av ditt egenkontrollprogram finns en handbok från Naturvårdsverket som kan vara till hjälp.

Länk till handbok för egenkontroll.länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Avfallshantering

I de flesta verksamheter uppkommer farligt avfall. Vilka avfallsslag som utgör farligt avfall framgår av avfallsförordningen (2011:927). Det framgår också vilka regler som finns för att skydda människans hälsa och miljön samt hur farligt avfall ska hanteras och vilka skyldigheter verksamhetsutövaren har.

Uppstår det mindre mängder farligt avfall från verksamheten får verksamhetsutövaren själv transportera detta till en godkänd mottagare. Transporten ska skriftligen anmälas till länsstyrelsen innan transport sker. Avlämningen av det farliga avfallet ska gå att verifiera genom kvitto/transportdokument som ska sparas i verksamheten. Sker transporten med hjälp av utomstående transportör skall denne ha tillstånd från länsstyrelsen för detta.

Det är den som lämnar farligt avfall som ska kontrollera att transportören och mottagaren har tillstånd för verksamheten samt föra journal över mängder och typer av avfall. Det ska upprättas ett transportdokument vid varje borttransport.

Kemikaliehantering

För att minska miljöbelastningen från kemikalier, bör man så långt det är möjligt byta ut miljöfarliga kemikalier mot mindre skadliga, enligt den så kallade produktvalsprincipen.

Läs mer på Kemikalieinspektionens webbplats om Prioriteringsguidenlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

1. Förvara kemikalierna på rätt sätt

Alla miljöfarliga kemikalier ska förvaras på ett sådant sätt att de inte kan riskera att orsaka skador för människa eller miljö. Vanligtvis innebär detta att kemikalierna ska förvaras inom så kallad invallning. Syftet är att kemikalierna vid spill eller läckage inte ska kunna rinna ut i naturen eller ner i avloppen.

Invallningen kan bestå av ett uppsamlingstråg av plåt eller plast på vilken fat och dunkar ställs. Även påfyllningsrör, ventiler och slangar bör vara placerade innanför invallningen. Invallningen bör rymma det största förvaringskärlets volym plus 10 % av övriga kärls volym. Invallningar som är placerade utomhus måste vanligtvis förses med skydd mot nederbörd för att förvaringen ska anses säker.

Om ett särskilt förråd används för lagring av kemiska produkter i flytande form måste dörröppningen ha en tillräckligt hög tröskel för att likt övrig invallning kunna försäkra att förrådet kan hålla det största kärlets volym plus 10 % av övriga kärls volym. För att denna typ av invallning ska fungera är det även viktigt att väggarna är helt täta mot golvet. Utrymmet bör inte ha några golvbrunnar. Om det ändå finns en brunn i utrymmet ska denna förslutas så att inga kemikalier kan nå avloppet i händelse av spill. Detta gäller även om brunnen är kopplad till en oljeavskiljare.

Viktigt att tänka på vid kemikaliehantering:

  • Förvaring av kemikalier ska ske på ett säkert sätt
  • Samförvara inte kemikalier som kan reagera med varandra vid läckage
  • Giftiga kemikalier ska vara inlåsta
  • Släng och rensa bland gamla kemikalier

2. Kemikalieförteckning

Som företagare är du enligt förordningen om verksamhetsutövares egenkontroll (1998:901) skyldig att upprätta en så kallad kemikalieförteckning över dina kemiska produkter.

Förteckningen ska för varje produkt innehålla följande information:

  • produktens namn
  • omfattning och användning av produkten
  • information om produktens hälso- och miljöskadlighet
  • produktens klassificering med avseende på hälso- eller miljöfarlighet

Säkerhetsdatablad

Säkerhetsdatablad (SDB), tidigare kallat Varuinformationsblad, är till för de som yrkesmässigt använder kemiska produkter och därför behöver mer information för att kunna skydda sig själva och miljön.

Som företagare ska du ha säkerhetsdatablad för samtliga faroklassade produkter som finns i verksamhetens lokaler. Informationen som ges i dessa blad behövs vanligtvis för att du som företagare ska kunna ta fram en kemikalieförteckning till verksamhetens egenkontrollprogram.

Senast publicerad: 2016-04-20