Till kommunens startsida
Till porslinsmuséets startsida

Från arbetarservis till nobelservis

I den här utställningen visas 1900-talets produkter - konstgods och bruksporslin - från 1914 fram till porslinsfabrikens nedläggning 1994. Här möter vi en hel rad kända formgivare som satt sin prägel på det svenska folkhemmet.

 

Orienteringsplan för utställningen "Från Arbetarservis till Nobelservis"

 


Wilhelm Kåge
(1889-1960), var konstnärlig ledare vid Gustavsbergs porslinsfabrik 1917-1949. Här visas bl.a.en rekonstruerad monter med Kåges s.k. Arbetarservis från som visades på den ryktbara "Hemutställningen" på Liljevalchs 1917. Inför Stockholmsutställningen på Norra Djurgården 1930 (den s.k. Funkisutställningen), formgav Kåge den första ugnsfasta bordservisen Pyro som blev mycket populär och som kom att produceras under inte mindre än 25 år. Vid sidan av bruksporslinet formgav Wilhelm Kåge också exklusivt konstgods, bl.a. den välkända Argenta-serien och det särpräglade Farstagodset.

 

 

Berndt Friberg (1899-1981), från början verksam vid Höganäsbolaget 1915-18. Till Gustavsberg kom Friberg 1934, från början anställd som drejare åt Wilhelm Kåge och senare även åt Stig Lindberg. Till skillnad från Kåge och Lindberg behärskade han hela processen - klassisk formgivning, kunskap om glasyrer, deras sammansättning och påläggning och bränning. Han utvecklade olika glasyrer och debuterade som stengodskeramiker 1941 tillsammans med Calle Blomqvist och Stig Lindberg. Från 1944 hade han egen verkstad vid Gustavsberg.

 

 

Stig Lindberg (1916-1982) var konstnärlig ledare för Gustavsberg i två omgångar, 1949-1963 samt 1972-1980. Han kom som 20- åring till fabriken efter studier på Tekniska skolan (nuv. Konstfack). Man förstod snart att Lindberg var mycket begåvad och han fick vidareutbilda sig samt bli Wilhelms Kåges elev. Under sin tid vid Gustavsberg hann han skapa många kända servisserier t ex Adam, Berså, Gefyr, Spisa Ribb och det eldfasta godset Terma. Lindberg skapade även ca 30 textilmönster till NK samt verkade som illustratör och grafisk formgivare.

 


Karin Björquist
(född 1927) kom till Gustavsberg 1950 och var verksam till 1993 då porslinsfabriken lades ner. Karin Björquist var verksam på Gustavsberg 1950-1993. Hon var konstnärlig ledare 1981-1986 och räknas som en av 1900- talets mest betydande svenska keramiker. Det är främst genom de många serviserna hon har nått den stora publiken, hon formgav cirka 20 serviser, bl.a. Svart Ruter (1953), Vardag (1953), Kobolt (1958) , Röd kant (1968), Stockholm (1980). I särklass står naturligtvis Nobelservisen som formgavs 1991 med anledning av Nobelstiftelsens 90- årsjubileum. Hon har även utfört en rad keramiska arbeten till offentlig miljö som i tunnelbanestationen Mariatorget i Stockholm och i arkitekt Peter Celsings Riksbankshus vid Brunkebergstorg. Genom åren har hon mottagit många utmärkelser och är representerad på flera museer runt om i världen. Nobelservisen belönades 1992 med Utmärkt Svensk Form.

 


Lisa Larson
(född 1931), studerade keramik vid slöjdföreningens skola i Göteborg 1950-1954. Mellan 1954 och 1980 var hon verksam vid Gustavsberg där hon arbetade ihop med Stig Lindberg. Hon gjorde bl.a. olika serier med skulpturer, bland annat All världens barn 1975- 1975 (på uppdrag av UNICEF), Larsons ungar, ABC-kvinnor, Skansen och Lilla zoo. Mest eftersökt är Lisa Larsons Pippi Långstrump från 1967 som Astrid Lindgren gillade starkt. Efter 1981 har Larson arbetat som frilans för bland andra Rosenthal, KF och Åhléns, och är sedan 1991 konstnärlig ledare för Keramikstudion ("K-Studion") i Gustavsberg. Hon har även skapat ett antal skulpturella fåglar för NK, t.ex. Fågel Fenix från 1998.

 

 

Anders B Liljefors (f.1923 - d.1970) revolterade mot etablissemangets tankar om god smak och gav samtidigt keramiken nya uttryckssätt. År 1956 hävde han drejskivans hegemoni och skänkte leran en ny frihet genom att på Gustavsbergs Fabriker utveckla en metod att gjuta lera i sand. Med denna kunde keramik bli skulptur, ta steget från konsthantverk till konst.

Med sandgjutningstekniken låg vägen till den informella keramiken vidöppen. Anders Liljefors blev en portalgestalt för en ny generation keramiker som inte bara ville göra vaser och skålar utan strävade efter att uttrycka sig som fria konstnärer med leran som material.

Han arbetade sammanlagt i tio år vid Gustavsbergs Fabriker (1947-1953 och 1955-1957). Därefter drog han sig tillbaka till Karlskrona och Knösö Udde där han kunde verka fritt utan hänsyn till konstindustrins begränsningar. Han blev snart internationellt ryktbar. På internationella keramiska symposier var han den självklare keramiske mästaren. På ett symposium i Ungern dog han plötsligt mitt i sin mest nyskapande period, bara 47 år gammal.

 

0 kommentarer har registrerats
Lämna en kommentar
Lämna en kommentar



Senast publicerad: