Den enklaste formen av LOD är att föra ut takvattnet på tomten via stuprörsutkastare. Huvuddelen av vattenupptagningen sker i vegetationszonen ovanpå marklagren och en del förs vidare ned i de undre jordlagren och förs ut från tomten via grundvattnet. Att det mesta av vattnet tas upp i de övre jordlagren innebär att denna metod med infiltrering på gräsyta kan användas även då de undre jordlagren är täta. Då detta är fallet bör dock en ganska stor gräsyta användas för infiltration.

Viktigt att tänka på vid infiltration på gräsyta är att åtgärder vidtas för att kunna ta hand om överskottsvatten som inte infiltrerar, till exempel vid större nederbördsmängder.

Överskottsvattnet får inte rinna in på grannfastigheter och man bör undvika att vatten blir stående i lågpunkter under längre tid. Exempel på kompletterande åtgärder till infiltrationen, är att leda överskottsvattnet till en liten stenkista varifrån det lättare kan infiltrera ut i jordlagren (se skiss nedan) eller bortledande av överskottsvatten via klent dimensionerade ledningar till dike, eller dagvattenledningsnät.

Infiltration av takdagvatten i stenkistor

Om infiltrationsmöjligheten på tomtytan är begränsad kan en enkel stenkista, även kallat perkolationsmagasin anläggas dit takdagvattnet leds direkt via stupröret, för att ta hand om takdagvattnet. (Perkolation är den process då en del av nederbördsvattnet tränger ner i marken).

Stenkistan är en grop i marken om cirka 1,5 kubikmeter (beroende på takets yta), som till cirka en kubikmeter är fylld med makadam 16-32 millimeter eller 8 -16 millimeter. För att omgivande jord inte ska tränga in i makadamlagret, ska den vara helt omgiven av geotextil. Stenkistan täcks över med jord och kan gärna ligga under till exempel gräsmattan. Stenkistan ska ligga minst fem meter från husgrunden för att undvika att vatten hamnar vid husgrunden.

Att använda sig av stenkista (perkolationsmagasin) är mycket vanligt. Denna lösning har dock en del begränsningar som man bör vara uppmärksam på:

• Jordlagren är på vissa platser är täta vilket gör att infiltrationen från stenkistan blir ganska begränsad. Magasinet ska därför förses med dräneringsmöjlighet till dagvattenledning eller dike för att avleda överskottsvatten.
• Grundvattennivån har avgörande betydelse för om det är möjligt att använda För att få avsedd effekt måste högsta uppmätta grundvattennivå ligga under botten på magasinet.
• Eftersom dagvattnet innehåller en del föroreningar får man räkna med att stenkistorna med tiden sätter igen. Vattnet bör därför passera ett sandfång innan det leds vidare till magasinet. Vid normal skötsel räknar man med en livslängd på några decennier. Därefter bör utfyllnadsmaterialet bytas ut. Man bör för säkerhets skull alltid förse stenkistan med en avtappningsledning.

Dimensionering av stenkista

Det är viktigt att påpeka att det inte är praktiskt genomförbart att dimensionera stenkistor så att dessa klarar av de mest extrema nederbördstillfällena. Detta är normalt i VA-sammanhang. Inget allmänt system är dimensionerat för att klara av alla nederbördssituationer. Vid sådana enstaka tillfällen, till exempel vid enstaka åskskurar på sommaren, får man räkna med att systemet inte klarar av att magasinera/infiltrera allt dagvatten. Regnvattnet kommer då att svämma över i hängrännorna under en kort tid.

Tre faktorer avgör hur stort magasinet bör göras:

• Nederbördsmängden
• Avrinningsytornas storlek och karaktär
• Markens genomsläpplighet

En grov tumregel är att anpassa magasinsvolymen så att det klarar av att ta emot/infiltrera cirka tio millimeter nederbörd under relativt kort tid. För takytor innebär detta cirka nio liter avrinning per kvadratmeter takyta. Ett tak om 100 kubikmeter ger cirka 900 liter dagvatten vid ett sådant regntillfälle. Asfalterade ytor ger något mindre avrinning, cirka åtta liter per kvadratmeter. Är magasinet placerat i en genomsläpplig jordart som exempelvis sandig jord dränerar vattnet ut relativt snabbt i omgivande mark. Den magasinsvolym som då erfordras är cirka 500-600 liter. Är magasinet däremot placerat i en tätare jordart som exempelvis en lerig morän kan upp till 900 liter behövas.

De volymer som avses ovan är effektiva volymer, det vill säga den ”våta” volymen i magasinet. Den effektiva volymen för ett stenfyllt magasin är cirka 30–40 procent. För ett magasin i modern plastkonstruktion är den effektiva volymen cirka 95 procent. Vid en given effektiv volym tar därför ett stenfyllt magasin tre gånger större total volym i anspråk än en konstruktion i plast.

Förhållanden där infiltration inte rekommenderas

• Grundvattenytan är mindre än 1,25 meter under infiltrationsytan
• Infiltrationsytan ligger på kompakt jordlager, till exempel lera eller berg (infiltrationskapaciteten vid vattenmättnad är mindre än 0,75 centimeter per timme)
• Det är inte lämpligt att infiltrera kraftigt förorenat dagvatten som till exempel spolvatten från industrilokaler och dagvatten från bildemontering

Genomsläppliga beläggningar

Inom varje bebyggd tomt finns hårdgjorda markytor som inte släpper igenom något regnvatten, till exempel betongytor, asfaltytor eller motsvarande. När tillfälle ges bör man försöka ersätta den täta ytan med något vattengenomsläppligt beläggningsmaterial. Som exempel kan nämnas grus, gles stenbeläggning, gräsarmeringssten av betong, eller genomsläpplig asfalt. Nedan visas exempel på genomsläppliga beläggningar på parkeringsplatser.

Infiltration från hårdgjorda ytor

Om det finns möjlighet bör man justera lutningen på de hårdgjorda ytor som finns på tomten så att dagvattnet kan rinna ut över någon angränsande beväxt yta där vattnet kan infiltrera i marken. Givetvis får avrinningen då inte hindras av kantstenar. Större hårdgjorda ytor, till exempel parkeringsplatser, kan kompletteras med dränerande partier av makadam eller gräsarmeringssten där vattnet lättare infiltreras, samtidigt som risken för erosion minskas.

Avledning av överskottsvatten från dessa ytor sker företrädelsevis via så kallade svackdiken,
i vilka vattnet har möjlighet att infiltrera samtidigt som avledning sker. Nedan visas ett exempel på hur vatten kan ledas ut över en grönyta genom att gatan sluttar mot en gräsyta och hur överskottsvatten sedan kan avledas med hjälp av ett svackdike.

Uppsamling av regnvatten i vattentunna

En gammal beprövad metod för att ta hand om dagvatten från hustak, är att samla upp detta i regnvattentunnor.

Det finns idag färdiga regnvattentunnor att köpa på byggmarknader men man kan förstås också anordna tunnorna själv. En regnvattentunna fylls relativt snabbt.
För att inte riskera att få fuktskador på huskonstruktionen när tunnan blir full bör man anordna ett bräddavlopp på högre nivå. Det bräddade vattnet avleds via ränndalsplattor eller genom en slang till någon lämplig infiltrationsyta.

För tömning av regnvattentunnan mellan två regn anordnas ett utlopp nära botten. Genom
att ansluta en trädgårdsslang till utloppet kan det uppsamlade regnvattnet utnyttjas för bevattning.