Oljeavskiljare

En oljeavskiljare används för att förhindra att oljeförorenat vatten når avloppsreningsverk eller sjöar och vattendrag. Verksamheter och lokaler där det finns risk för utsläpp av olja måste därför installera en oljeavskiljare eller vara avloppslösa. Här kan du läsa om de regler som gäller för installation och skötsel av oljeavskiljare.

När behövs oljeavskiljare?

Verksamheter där det finns risk för att olja eller oljeförorenat vatten kan nå spill- eller dagvatten ska vara anslutna till en oljeavskiljare. Utan oljeavskiljare riskerar olja nå sjöar och vattendrag eller reningsverk. Olja som når reningsverk försämrar reningsprocessen.

Verksamhetsutövaren ansvarar för sina utsläpp enligt miljöbalken. Kommunens bygg- och miljöavdelning kan även ställa krav på fastighetsägare gällande en oljeavskiljares skick och funktion.

Exempel på miljöfarliga verksamheter som behöver en oljeavskiljare är:

  • Fordonstvättar
  • Drivmedelstationer
  • Parkeringsytor
  • Verkstäder*
  • Garage*
  • Övriga verksamheter där oljespill kan förekomma

*Bör helst vara avloppslösa, men om golvbrunnar behövs ska oljeavskiljare finnas.

En oljeavskiljare separera olja från vatten. Eftersom olja är lättare än vatten, flyter den upp till ytan medan tyngre partiklar, som metaller, sjunker till botten och bildar ett slam. Vattnet rinner sedan ut från oljeavskiljaren och vidare till spill- eller dagvattennätet. Om uppehållstiden i oljeavskiljaren inte är tillräckligt lång, hinner inte all olja flyta upp utan följer med det utgående vattnet.

Oljeavskiljare kan anslutas till antingen spillvattennätet eller dagvattennätet. Spillvattennätet i Värmdö kommun leds till Käppala reningsverk i Lidingö medan dagvattennätet går direkt till recipient. Installation av oljeavskiljare bör oftast ske till spillvattennätet, med några få undantag där oljeavskiljaren ska kopplas till dagvattennätet. Verksamheter som bör anslutas till spillvattennätet inkluderar fordonstvättar, verkstäder och spillzoner vid tankstationer under tak. Verksamheter som bör anslutas till dagvattennätet inkluderar parkeringsytor utan tak och andra uppsamlingsytor för dagvatten.

Installation av oljeavskiljare ska göras enligt krav från svensk och europeisk standard SS-EN 858. Del 1 i standarden beskriver hur oljeavskiljare ska utformas, testas, märkas och kontrolleras, medan del 2 innehåller riktlinjer för dimensionering, installation, drift och underhåll.

En korrekt installerad oljeavskiljare ska bestå av flera komponenter: en slamfälla, en avskiljare (klass I eller klass II), provtagningsmöjlighet, larm, avluftningsledning samt en automatisk avstängningsventil. Locket ska vara tydligt märkt med texten ”Avskiljare” eller ”Separator”, och en beständig skylt ska fästas på avskiljarhalsen med information enligt standardens krav.

Oljeavskiljare delas in i två klasser beroende på hur mycket restolja som får finnas i det utgående vattnet.

Det är avgörande att oljeavskiljaren dimensioneras korrekt utifrån verksamhetens belastning. För att säkerställa att anläggningen klarar framtida behov rekommenderas en viss överdimensionering. Alla delflöden och rörledningar ska tas med i beräkningen för att undvika dämning.

För att säkerställa att oljeavskiljaren fungerar som den ska, måste den vara utrustad med ett larm som både visar en varningssignal med ljus och ljud vid för hög oljenivå. Det ska också finnas möjlighet att ta prover på det utgående vattnet.

Slutligen ska en installationskontroll genomföras innan oljeavskiljaren tas i bruk. Denna kontroll ska omfatta hela systemet, inklusive anslutningsledningar och eventuella pumpar, och utföras av en person med rätt kompetens.

Klass 1-avskiljare är utrustade med koalesator som omvandlar små partiklar till större droppar, som därefter lätt avskiljs. Klass 1-avskiljare ska klara en avskiljningsgrad på högst 5 mg olja/liter i utgående vatten. De används vid fordonstvättar och andra verksamheter med högre reningskrav exempelvis där det bildas mycket små oljedroppar (emulsioner).

Oljehalten i utgående vatten från en klass 2-avskiljare är högst 100 mg/liter. De används vid rening av vatten med lägre föroreningsgrad och kan hantera höga vattenflöden. De lämpar sig inte för verksamheter som hanterar rengöringsmedel avsedda för fordonstvättar.

Oljeavskiljare som installerats innan standarden SS-EN 858 fastställdes år 2003 saknar ofta filter, flottörventil och andra delar enligt standarden. En äldre oljeavskiljare ska besiktigas med likvärdiga metoder som i SS-EN 858 samt utifrån punkterna i rubriken 5- årsbesiktning. Det är särskilt viktigt att provtryckning sker vid besiktningen för att säkerställa att oljeavskiljaren är tät.

Olja kan följa med ut i avloppsnätet när vissa kemikalier används. En förutsättning för att en oljeavskiljare ska fungera är att man använder avfettningsmedel som är självspaltande eller självseparerande. Om fett eller olja blandats vid till exempel högtryckstvätt, tar avskiljningen mycket lång tid. Dropparna är då så små att de inte kan stiga till ytan. Avskiljningen kan i sådana fall förbättras genom att använda oljeavskiljare med ett särskilt filter.

Kontroll och skötsel

För att oljeavskiljaren ska fungera som avsett krävs löpande tillsyn och underhåll. Verksamhetsutövare och fastighetsägaren måste själva bestämma vem som ansvarar för de olika delarna.

Tillsynen och underhållet innefattar:

  • 5-års besiktning,
  • 6-månaders kontroll av sakkunnig,
  • egna månadskontroller,
  • regelbunden tömning av oljeavskiljaren.

Kontroller och underhåll av oljeavskiljaren dokumenteras och ska kunna visas upp för tillsynsmyndigheten.

Vart femte år ska oljeavskiljarsystemet besiktigas av ackrediterad person eller person med motsvarande kunskap och utbildning i samband med tömning och rengöring. Resultatet från kontrollen ska dokumenteras i en besiktningsrapport som ska kunna uppvisas för bygg- och miljöavdelningen. Besiktning ska innehålla följande punkter:

  • Täthet på avskiljarsystemet
  • Hållfasthetsmässigt skick
  • Inre beläggningar (om sådana finns)
  • Allmänt skick på inbyggda delar
  • Skick på elektriska enheter och installationer
  • Inställningskontroll för automatiska avstängningsenheter, exempelvis flottörer

Om brister identifieras från besiktningen ska dessa åtgärdas snarast möjligast. Efter det ska en ombesiktning genomföras.

I standarden finns krav på 6-månaderskontroll. Kontrollen ska utföras av person med utbildning men kan utföras av verksamheten såvida den besitter den kunskap som krävs. Kontrollen ska omfatta följande punkter och ska dokumenteras:

  • Mätning av olje- och slamlagrets tjocklek
  • Funktionskontroll av automatisk avstängning och larm
  • Kontroll av genomsläpplighet i avskiljarsystemet (att vattnet inte är blockerat eller strypt mellan in- och utlopp)
  • Rengöring av provtagningsbrunn

Som en del i egenkontrollen är verksamhetsutövare skyldiga att regelbundet kontrollera oljeavskiljaren med avseende på oljeskiktets tjocklek, slammängd samt så att larmet fungerar (optiskt och akustiskt). Detta så att tömning beställs i tid innan oljeavskiljaren larmar om att den håller på att bli överfull. Larmet får inte användas som en indikator på när oljeavskiljaren ska tömmas.

Oljeavskiljaren behöver tömmas regelbundet. Utan tömning blir slamlagret och oljeskiktet så tjockt att avloppsvattnet till stor del passerar genom oljeavskiljaren utan avskiljning. Enligt standarden ska tömning av oljeavskiljare ske när hälften av slamvolymen är uppfylld eller när 80 % av avskiljarens lagringskapacitet för olja är uppfylld. Om ovanstående inte uppnås bör tömning ske minst en gång per år. Oljeavskiljaren måste fyllas med rent vatten innan tillflödet kopplas på efter en tömning.

Tvätt- och golvbrunnar ska tömmas vid behov för att minska belastningen på oljeavskiljaren.

Slam och olja är farligt avfall. Tömning behöver ske av företag med tillstånd att transportera farligt avfall. Transportdokument för avfallet ska upprättas och sparas. Slutligen ska även en rapportering ske till Naturvårdsverkets avfallsregister vid varje borttransport av farligt avfall.

För att veta om avskiljningen av olja fungerar som den ska kan det bli aktuellt med provtagning av utgående vatten. Vissa avfettnings- och tvättmedel gör att det bildas oljeemulsioner som inte kan avskiljas, därför ska självseparerande eller självspaltande avfettningsmedel användas. Observera att oljeavskiljare inte är en fullständig reningsanläggning för övriga föroreningar i avloppsvatten utan bara skiljer oljefraktioner till viss del.

Käppala har som krav att det högst får förekomma 50 mg mineralolja/liter i inkommande vatten mätt som oljeindex. Dessa krav gäller även i Värmdö som riktvärde. Värdena avser medelvärden, uppmätta i utgående processavloppsvatten direkt efter reningsanläggningen där sådan finns. Vid utsläpp till dagvattennätet får halten olja (oljeindex) inte överstiga riktvärdet enligt Värmdö kommuns dagvattenpolicy.

Det finns olika riktvärden beroende på vilken typ av recipient utsläpp sker till samt om mätningen sker vid utsläppspunkten till recipienten eller längre upp i systemet. Utifrån riktvärdena i dagvattenpolicyn innebär detta att oljeavskiljare som kopplas till dagvattennätet alltid måste vara en klass I-avskiljare.

För anmälningspliktiga miljöfarliga verksamheter (C-verksamheter) räknas en installation av oljeavskiljare som en ändring av befintlig verksamhet. En anmälan om ändring av befintlig miljöfarlig verksamhet behöver skickas in till bygg-och miljöavdelningens enhet för miljöskydd senast 6 veckor innan installationen.

Att installera en oljeavskiljare är anmälningspliktigt enligt Plan- och bygglagen oavsett om själva verksamheten är en anmälningspliktigeller icke anmälningspliktig miljöfarlig verksamhet. Anmälan ska göras till byggoch miljöavdelningens enhet för bygglov eftersom installationen kan innebära väsentlig ändring av vatten- eller avloppsanläggning.

Vill du veta mer?

Naturvårdsverkets vägledning om oljeavskiljare (2023-12-15)

Svensk standard SS-EN 858

Värmdö kommuns dagvattenpolicy (2012-03-14)

Käppala reningsverk www.kappala.se Länk till annan webbplats.


Relaterad information