Min bild

Hur förändras livet och vardagen för Värmdöborna av coronakrisen? Fotograf Elisabeth Ubbe dokumenterar under våren ett stort antal Värmdöbor genom projektet Min bild. Syftet är att genom ett personporträtt samt kortintervjuer dokumentera och bevara människors bild av hur vårt lokalsamhälle svarade på krisen. Projektet kommer att bli en fotoutställning som kommer att sammanställas av initiativtagen Elisabeth Ubbe i samarbete med fotografen Niclas Hammarström.

Mikael Hansson upplever att krisen även har en uppsida, att den medför att ekorrhjulet stannar upp och att många bryr sig mer om varandra.

För Mikael Hansson och Stavsnäs båttaxi har inte krisen inneburit någon nedgång ”Våra båtar går för fullt”, säger han.

Den numera närmast obligatoriska handspriten finns även på Stavsnäs båttaxis kontor.

Hur har coronapandemin påverkat dig?

Generellt, även om det är tråkigt med alla som har gått bort, känner jag att det är bra för Sverige att vi upplever en kris. Det finns en uppsida i det. Jag märker att vi kommer tillsammans mer, både i min egen familj och som samhälle. Så var det i England när vi bodde där i sju år, man hjälpte varandra mycket mer och brydde sig om sina grannar. Det upplever jag att vi gör här i Sverige nu, så jag tror att det är bra.

Privat är vi mer tillsammans mer i familjen, det är positivt att man stannar upp ekorrhjulet. Arbetsmässigt har vi varit lyckligt lottade, våra båtar går för fullt. Vår bransch och besöksnäringen är viktigt för att hålla skärgården vid liv. Kanske att vi svenskar lär oss uppskatta Sverige och tvingas vara mer i närområdet, jag tror att det kan komma något positivt ur krisen.

Min vardag har inte påverkats direkt förutom att jag tvättar händerna mer och följer rekommendationerna. Vi i familjen har också gjort mycket för att stödja lokala verksamheter och restauranger.

I min familj, har vi valt att bidra på andra sätt än förut, jag är till exempel aktiv i Värmdö IF och har engagerat mig mer i föreningen. Jag har också köpt stödbiljetter på Hammarbymatcher och efterskänkt mitt säsongskort. Vi måste hjälpas åt, det här drabbar alla och är ingens fel. Har man förmånen att man kan bidra så känns det bra att göra det.

Det här kommer gå över och det kommer gå tillbaka till det normala, men det kommer ta tid. Vi kommer vara mer medvetna om att sånt här kan hända, hur fort det går och hur hårt det slår. Jag tänker att vi blir medvetna om att vi måste värna om de små och utsatta i samhället, det finns en mänsklig dimension i det här som känns viktig.

Jag är inte alls orolig för att bli sjuk. Blir jag sjuk så blir jag. Det är ingen som vet. Jag måste lägga min energi på det jag kan påverka, och det här kan jag inte påverka.

 

Tillbaka till porträttkatalogen