Min bild

Hur förändras livet och vardagen för Värmdöborna av coronakrisen? Fotograf Elisabeth Ubbe dokumenterar under våren ett stort antal Värmdöbor genom projektet Min bild. Syftet är att genom ett personporträtt samt kortintervjuer dokumentera och bevara människors bild av hur vårt lokalsamhälle svarade på krisen. Projektet kommer att bli en fotoutställning som kommer att sammanställas av initiativtagen Elisabeth Ubbe i samarbete med fotografen Niclas Hammarström.

Pella Larsdotter Thiel är med i nätverket Omställning Sverige. Under pandemin har nätverket startat Potatisuppropet för att uppmuntra till lokal livsmedelsproduktion och engagera fler att ta ett större ansvar för den egna maten.

Pella Larsdotter Thiel i växthuset hemma på Ingarö.

Pella Larsdotter Thiel på Ingarö är med i initiativet Potatisuppropet och hennes egen potatisodling är i full gång hemma.

Hur har coronapandemin påverkat dig?

Jag är frilansande föreläsare och utbildare och en sak som har hänt är att alla mina uppdrag har försvunnit, så jag har ingen inkomst. Men jag jobbar också med att ställa om till ett hållbart samhället och coronakrisen har visat att vi kan göra det, om vi vill. Väldigt mycket av det som tidigare har verkat omöjligt händer nu. Exempelvis att minska utsläpp och att minska ohållbar konsumtion och produktion, vars konsekvenser egentligen är väldigt mycket mer än dödliga än corona. Det visar på möjligheter i mitt jobb. Pandemin har också visat hur sårbart samhället är, det är väldigt intressant och något jag har jobbat med att lyfta i över tio år.

Här hemma är saker ungefär som vanligt, det är väldigt skönt att bo som jag gör. Jag är inte orolig för att bli sjuk, jag oroar mig mycket mer för effekterna av klimatförändringar och för hur vi inte förmår leva i samklang med naturen. De hoten är mycket större och farligare. Corona är egentligen en förväntad och jämförelsevis liten kris, och det vore bra om vi kan använda den här pandemin som en möjlighet till att komma igång med den omställning vi ändå måste göra.

Det är jättespännande att se vad som kommer hända, det normala, som vi hade innan coronakrisen, var djupt problematiskt och kunde inte fortsätta i vilket fall som helst. Jag hoppas att den existentiella kris som vårt samhälle genomgår nu kan leda till att vi hittar ett annat sätt att se på utveckling och på vår plats i världen.

Vi i omställningsverket i hela Sverige har startat Potatisuppropet, eftersom vi ser hur sårbart vårt nuvarande livsmedelssystem är. Vi är väldigt beroende av import och global handel för vårt dagliga bröd. Uppropet handlar om att engagera många fler i lokal livsmedelsproduktion och ta ett större ansvar för den egna maten. Ett sätt är att vi sätter potatis överallt där vi kan.

Vi vill också att de som har ansvar för livsmedel i kommuner och länsstyrelser ska fundera över hur vi ska få en bättre livsmedelssäkerhet. Just nu sitter jag mest framför datorn och försöker förmedla hur man odlar potatis. Och varje vecka är vi är en grupp omställare på Ingarö, som träffas och jobbar med vår gemensamma odling.

Jag hoppas att folk nu upptäcker sin egen kraft och skapar sammanhang för samarbete. Det kommer vi behöva framåt. En sak som är häftig är att så tydligt se, att när den mänskliga aktiviteten tar en paus, så återtar djur, som varit tillbakaträngda, sin plats. Vi kanske inte ens har märkt att vi i våra vanliga aktiviteter kör över massa andra levande varelser. Till exempel valar, som får helt nya rörelsemönster när de kan prata med varandra igen. Något de inte kunnat på länge för alla oljud som människor gör i haven. Det tycker jag är vackert.


Tillbaka till porträttkatalogen