Toalettavfall från fritidsbåtar

Toalettavfall som kommer ut i vattnet påverkar dess miljö negativt och får inte tömmas i vattnet. Avfallet ska istället lämnas in till en tömningsstation.

Beroende på vilken typ av toalett du har på din båt ska toalettavfallet tömmas på olika sätt:

  • Fasta toaletter ska sugtömmas
  • Portapotty-modeller töms i tömningsanordning​

Om en båt med fast toalett inte har möjlighet till sugtömning ska toaletten inte användas, alternativt byggas om så att detta blir möjligt.

Detta gäller alla fritidsbåtar förutom de som är k-märkta och omfattar svenskt sjöterritorium.

Information om placering av tömningsstationer

Avgift

Fritidsbåtshamnarna får inte ta ut särskilda avgifter för avfallsmottagning, oberoende av mängd eller typ av avfall som lämnas. Hamnarna får endast täcka sina kostnader för avfallsmottagningen genom att ta ut en allmän avgift till exempel i form av båtplatsavgift, hamnavgift och gästhamnsavgift.

De som har en mottagningsanläggning för toalettavfall som inte definieras som en fritidsbåtshamn har däremot rätt att ta ut en separat avgift. En sådan anläggning kan till exempel tillhöra en bensinmack, kiosk eller något annat företag.

Varför förbud?

Toalettavfall som sprids i vatten gör att det tillförs fosfor- och kväveämnen. Dessa har en gödande effekt på växtligheten vilket bidrar till övergödningen av Östersjön.

Fritidsbåtarnas bidrag till övergödningen är litet i förhållande till de totala utsläppen av övergödande ämnen. Utsläppen sker dock under en begränsad tid och i avgränsade områden vilket leder till att den lokala vattenmiljön påverkas negativt. Utsläppen sammanfaller dessutom med tiden för algblomning och drabbar särskilt artrika kuster där vattenomrörningen är som långsammast.

Toalettavfallet kan även orsaka sanitära problem genom att sprida till exempel e-colibakterier som kan orsaka infektioner i mage, tarm, öron, näsa, hals och på hud.

Vad gäller för yrkestrafiken?

För yrkestrafik på svenskt vatten finns ett motsvarande förbud sedan tidigare. Sverige har arbetat aktivt för ett motsvarande förbud för kryssningsfartyg och passagerarfärjor i hela Östersjöområdet, det vill säga ett förbud som inte bara gäller på svenskt vatten. Ett sådant förbud beslutades av IMO (International Maritime Organization) sommaren 2011.