Skärgårdslivet är frihet, gemenskap och planering

Vi träffar pensionären Bibi på Orrön och barnfamiljen Rune/Glad på Runmarö för att höra vad som fungerar – och vad som utmanar i skärgården.

Bibi kom till Orrön i Nämdöskärgården i slutet av 60-talet när
hon träffade sin man Svante. Sedan 2005 är hon fastboende i svärföräldrarnas hus.

Samvaron och gemenskapen oss öbor emellan är fantastisk. Vill man inte vara ensam så behöver man inte det. Själv bjuder jag traditionsenligt in till julglögg och ärtsoppa med punsch varje år.

Praktiskt uppskattar Bibi mest läkarbåten som kommer var fjortonde dag. Men hon känner också oro.

Vi på småöarna kan ibland känna oss bortglömda när utvecklingen mest sker på de större kärnöarna. Här är transporter nyckeln. För barnfamiljer måste skoltransporterna fungera. För pensionärer måste färjan och båten gå. Och för alla måste det finnas en plan när vädret
sätter stopp.

I vintras blev Orrön helt avstängd när vattnet var för lågt för båten. Vi grillade korv på isarna och hade tack och lov frysarna fulla. Det blev trevligt ändå. Bibi vill bo kvar på sin udde på Orrön så länge som möjligt.

Förr kunde äldre bo på Djuröhemmet under vintern och sedan flytta
tillbaka på sommaren. Den lösningen finns inte längre. Om vår skärgård
ska fortsätta vara levande behöver vi fungerande transporter, bostäder för unga och barnfamiljer, och ett aktivitetshus på kommunens mark. Samt att hemtjänst, färdtjänst, skolbåt och postbåt även
tar andra passagerare – oavsett vilken budget de tillhör.

Björn och Nina, med sönerna Olle 3 och Nisse 4, är fastboende på Runmarö sedan hösten 2023. Björn är uppvuxen på Runmarö och
tillhör en familj med djupa rötter på ön - hans pojkar är sjätte generationens Runmaröbor, både Björn och hans fem syskon har gått i skolan här. När han var liten var det babyboom med över femtio barn på Runmarö Skola. I dag bor 270 personer här året runt. På sommaren blir
de omkring tretusen. 2021 bestämde sig Björn och Nina för att bygga hus på ön och flytta ut. Hösten 2023 stod det klart.

Vi vill ge samma fina uppväxt till våra pojkar som jag hade. Antalet barn på ön har alltid fluktuerat, för tillfället är tillväxten god. Många av oss som gick i skolan här på 90- och 00-talen har nu flyttat tillbaka med egna barn – det är fint att se förskolan fyllas av en ny generation, säger Björn.

Björn jobbar på Nacka kommun, ungefär tre dagar på kontoret, resten
på distans. Pendlingen fungerar bra upplever Björn.

Jag åker buss och börjar jobba redan under bussturen. Det tar endast en timme dörr till dörr med egen båt till Stavsnäs vinterhamn, säger Björn.

Nina jobbar inom hemtjänsten på Runmarö, och med barnen i förskolan på ön fungerar vardagen smidigt och nära.

Här ute får barnen vara barn längre. Vi har inget lekland och inget badhus, men vi har naturen, havet och tryggheten. Det blir friare för barnen att växa upp här än i stan, säger Nina.

Logistiken kräver planering. Boende här ute får räkna med mycket bära och kånka. Soffor och annat skrymmande fraktas med Waxholmsbåtarna eller som i deras fall, med Björns pappas båt. Men vinsten är stor - friheten, lugnet och gemenskapen, som är extra viktig framför allt under vinterhalvåret.

En gång i månaden samlas vi barnfamiljer här på ön för pastamiddag i
hembygdsgården, säger Nina.

Men för att fler ska flytta ut och för en levande skärgård är Björn och Nina, tillsammans med Rumarös Skolutskott, en del av öns intresseförening, rörande överens om att en grundskola på ön
är avgörande. Dessutom behövs fler bostäder.

Många hus går i generationer. Kommunen skulle kunna bygga några
radhuslängder som smälter in i bebyggelsen. Allt för att andra barn ska få växa upp med havet som gårdsplan, med grannar som blir familj och med lugnet som följer årstidernas skiftningar. Samtidigt ser vi en positiv utveckling där allt fler barnfamiljer, även utan tidigare koppling till ön, väljer att flytta ut och bli en del av gemenskapen, avslutar Björn.